Referat

Hejsan!

Den här bloggen handlar om adjektivets komperation. Om ni alla vet har adjektivet tre komperationsformer: positiv, komperativ och superlativ. Komperativ- och superlativändelserna är egentligen exempel på ett mer generellt fenomen som man kallas gradmarkörer. Dessa omfattar också graden ekvivalent, till exempel lika eller mer.

I turkiskan kan man fortfarande känna igen den konstruktion som finns i svenskan. Det finns emmelertid språk som avviker mer redikalt. I många afrikanska språk (söder om Sahara) uttrycks graden genom ett verb. Man säger i princip Eva överträffar Lennart i lättja. En annan möjlighet är att jämförelsen delas upp på två samordnade satser Lennart är lat, men Eva är lat (i betydelse latare)

Särskilda komparativ- och superlativändelser finns i språk som engelska, polska, serbokroatiska och finska.

Ett speciellt system föreligger i spanska, grekiska och arabiska. I dessa språk finns komparativformer. (I spanskan bara hos få adjektiv. Vid de flesta adjektiv markeras komparativen med ordet för mer.) Superlativ markeras genom att komparativformen kombineras med en bestämd artikel. Man säger i princip Rune är den latare i betydelse Rune är latast.

Komperationsböjning på svenska är inte så svårt om du pratar nederländska som modersmål. Svenskans komperationsböjning har nämligen samma semantiska funktioner än på nederländska. På nederländska kan vi också komparera på ett morfologiskt och perifrasiskt sätt. Det finns också suppletiva (oregelbundna former) och någonting man kallas för absolut komperativ.

Böjingsmönster

Det finns fem olika grupper av adjektiv när det gäller komparativ- och superlativbildning, fem olika sätt att böja adjektiv.

De flesta adjektiv tillhör den första gruppen. Komparativen bildas genom att sätta

–are efter adjektivets grundform – om man tillägger –ast till grundformen, så får man superlativformen.

Till exempel:

fin finare finast

I den andra gruppen klassificeras denna ord, som man bilder adjektiv till genom att tillägga –re och –st till adjektivets grundform att bilda komparativ eller superlativ. Mestadels gäller det här adjektiv med vokalbyte

Till exempel:

ung yngre yngst

stor större störst

Obs! Några adjektiv har ingen superlativ:

få färre /

små smärre /

I den tredje gruppen har vi adjektiv dess komparativ och superlativ bildas med hjälp av suppletiver, d.v.s. ord som inte alls liknar grundformen. Till exempel:

dålig sämre (slechter) sämst (slechtst)

värre (erger) värst (ergst)

-Här måste vi anmerka att det förekommer också formena “dåligare” och “dåligast” i talspråket, särskilt när det är fråga om dålig hälsa

-sämre och sämst anger att någonting är mindre eller minst utrustat med någon bra egenskap. Värre och värst anger att någonting är mera eller mest utrustat med någon dålig egenskap.

bra bättre bäst

gammal äldre äldst

Sedan har vi den fjärde gruppen, som består av adjektiv som slutar på –isk och obetoand –ad. De där adjektiv komparerar man med mer (eller mera) och mest. Till exempel:

typisk mer typisk mest typisk

begåvad mer begåvad mest begåvad

Och till sist grupp fem. Den består av perfekt particip och presens particip som man använder som adjektiv. I den där fallet måste man också komparera med mer och mest. Till exempel:

interesserad mer interesserad mest interesserad

förstående mer förstående mest förstående

Komparativ och superlativ: hur används de?

Adjektivets komparativ- eller superlativformen uttrycker en olikhet i en jämförelse.

1) olikhet, egenskapen förekommer i högre grad

→ KOMPARATIV (bildas med –are)

t.ex.: Erik är starkare än Per.

OBS! I jämförelser som uttrycker olikheter används “än”. Likheter uttrycks med “lika...som”, t.ex.: Per är lika stark som Mattias.

2) olikhet, någon överträffar alla andra i något visst avseende

→ SUPERLATIV (bildas med –ast)

t.ex.: Erik är starkast i sin klass.

Här används adjektiver i predikatsfunktionen. Komparativ-och superlativformer följer reglarna som används för de “vanliga” grundformer. Det betyder att det finns den obestämda formen hos predikativt bruk. MEN: Hos superlativen finns det också ett “bestämd” alternativ.

t.ex.: Erik är den starkaste i sin klass.

Observera att det finns den framförställda artikeln här. En blandning av de båda alternativen är inte korrekt.

Superlativen kan också används attributivt.

t.ex.: Erik är den starkaste eleven.

Superlativen följer igen de vanliga reglarna om adjektivets attributivt bruk. Obestämd form förekommer inte, förstås. Det är konstigt att säga t.ex. “Erik är en starkast elev”.

Absolut komparativ och superlativ

Ibland betecknar komparativen och superlativen inte någon direkt jämförelse. Då kallar man de absolut komparativ och superlativ.

En absolut komparativ betecknar en egenskap som finns i ganska hög grad.

En äldre herre (= en ganska gammal herre)

En absolut superlativ betecknar en egenskap som finns i mycket hög grad.

Med största nöje (= med oerhört nöje)

Adjektiv som bara har komparativ- och superlativform

Några adjektiv som betecknar plats är bildade av prepositioner och adverb. De har ingen grundform som adjektiv utan bara en komparativ- och superlativform.

Bakre/bakersta; -/mellersta; bortre/bortersta; nedre/nedersta; främre/främsta; undre/understa; förra/första; yttre/yttersta; hitre/hitersta; övre/översta; inre/innersta

När dessa former står framför sitt substantiv har de samma betydelse.

Komparationsform av adverb.

Om adverbet är bildad ur ett adjektiv, får det i regel former som detta i komparativ och superlativ.

Men han sjunger vackrare.

Pelle sjunger vackrast i klassen.

Ord som betecknar grad, mängd och antal får ofta speciella former i komparativ och superlativ. Detsamma gäller ocskå adverbet gärna.

Mycket – mer – mest

Lite – mindre – minst

Många – fler – flest

Få – färre - /

Ofta – oftare – oftast

Gärna – hellre – helst

Nära – närmare - närmast